KAPOK

Åter Canhabaque, efter en påfrestande marsch genom mangrove och djungel är jag åter i hembyn Bani, med sina barnahänder, nyfikna vänliga blickar, små lågmälda hälsningar. Något barn lutar sitt huvud i mitt knä, saftig caju, lite torkad fisk, tobaksbladen smulas, dagen fortskrider och så småningom somnar jag utmattad i min hydda i mitt lilla rum som bara har två små gluggar för ljuset.

Utanför står det väldiga kapokträdet, världens största träd, nertill 40 meter i omkrets, heligt, vackert och mytiskt. Under natten värd för de stora flygande hundarna som väsnas och kivas om gud vet vad. Cikadorna dränker kivet med sin högsta volym och getter, nattens vandrare, fnyser och frustar, skrämmand likt små barn. Till allt detta somnar jag in i den tropiska natten.

I det första gryningsljuset vaknar tupparna och galer verkligen som galningar i någon form av konkurrens och i detta bleka morgonljus kan man höra ett svagt men ändå mäktigt dån från kapoken, det är tusentals honungsbin som vaknat och startat jakten på nektar som ger den svarta tropiska honungen. Det svaga dånet döljs snart av vävarfinkarnas pigga tjatter. Tupparna har galt sig hesa och istället hörs grymtanden från den stora mängden grisar som flanerar fritt omkring precis som alla andra djur. Så hörs de första hasande morgonstegen i sanden vilket betyder att det nu är dags att stiga upp och möta denna fräscha bleka morgonsol där under den väldiga kapoken.

Vi hörs Ulfo

Det här inlägget postades i Guinea Bissau - Bijagos arkipelagen. Bokmärk permalänken.

13 kommentarer till KAPOK

  1. Jimme skriver:

    Hej ulfo,
    Fantastiskt att få ta del av dina upplevelser ihop med människorna i övärlden. Vilka bilder… Och vilket vackert språk! Hade ingen aning om att du var en sådan virituos på att bolla med orden.
    Kram – jimme

  2. Carina o Bosse skriver:

    Åhhh så vackert! Vad du måste har längtat efter att få återuppleva detta som är så ogripbart vackert och som du ändå lyckas beskriva så hjärtat vibrerar!
    Kram
    Carina

    • admin skriver:

      JA DETTA HAR VARIT EN FANTASTISK RESA OCH JAG TROR ATT JAG DÄRMED ÄR LITE PERSONLIGHETSFÖRÄNDRAD

  3. Amanda skriver:

    Skriv en självbiografi pappa, den vore underbar.
    Jag hjälper till med marknadsföringen, du är en riktig poet.
    Vackert!
    KRAM

  4. Hej broder

    Nu ligger isen hela vägen ned till Ålands hav och kattuglorna har börjat vårropa i Uringedalen. Ge ut dina berättelser i bokformat.

  5. Nils skriver:

    Tycker också du ska ge ut dina berättelser, mycket spännande läsning!

  6. Kerstin Ostwald skriver:

    Raka ner dina texter här i en broschyr i stället. Att använda för att stimulera vänner och okända att under ditt ledarskap resa till öarna! Det vill du ju!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.