Husen, de vackra, byggda av portugiserna under kolonialtiden, står ännu kvar, i rött grönt och gult, med sina stora terasser mot gropiga gator.Förfallet har gått långt. Inget underhåll sedan självständigheten för 35 år sedan, med dom är ännu bebodda, på ett annat vis, på alla möjliga sätt och vis, av folk och fä i en märklig form av charm.
Vem eller snarare vilka bor där, hur bor dom och varför och under vilka omständigheter? Garanterat något helt annat mot vad vi är vana med. Frågorna hopar sig när jag vandrar vidare längs Avenida de Amircal Cabral, landsfadern och poeten. Jag söker mig fram i dammet, runt gropar, under träden med sina vitmålade stammar och jag tänker att detta är rester av ett kolonialarv
Vi hörs Ulfo