NATTEN ÄR LJUM OCH LJUVLIG

Natten är ljum och ljuvlig, helt stilla. Fullmånen ger rörliga skuggor från de flygande hundarna som kivas bland de hängande mangofrukterna. Mango, kapok och apbrödsträdens ger å andra sidan majestätiska avtryck i den rödgula sanden jag trampar. Cikador, i tusental, spänner sina strängar till bristningsgränsen för att överrösta varandra i en öronbedövande men underbar konsert.

I månskenet glider Bijagoerna mjukt fram bland alla dessa dräktiga getter,grisar, hundar och de små vackra korna som redan parkerat för natten. Alla samsas om den breda stigen, ännu ljummen efter dagens hetta. Ingen passerar utan att vänligt hälsa:” Ulfo, boa noite, cuma di bu” alltid med namnet först. Med en nattsyn som ugglor. Något jag aldrig förstått. Det är lätt att känn gemenskap och tillhörighet.

Från havet intill hörs tidvattnets rörelser, då och då brutet av väldiga plask när jagande fisk plöjer in i de väldiga stimmen av Tainha.

Man har ingen lust att krypa till kojs, utan glider in på någon liten afrikansk bar för en gnutta samtal och en öl, när natten är ljum och ljuvlig

Vi hörs Ulfo