Sista dagen här i Bissau, har snackat in mig lite med några fiskare, och följer så med dom ut till havs och övärlden imorgon, ska bli härligt att möta mina gamla farvatten igen. Dom kommer att bjuda mig på mat och resa. Kostnad 0 kr. Anledning : jag är ju en gammal kollega. Det fungerar överallt. Sedan har jag mitt tält, självuppblåsande liggunderlag, moskitonät och erfarenhet i bagaget.
Träffade igår en cyklist från Holland som alltså hade cyklat hit på 6 månader, så jag bjöd honom med till min gamla hemtrakt Os Bijagos. Likaså har jag träffat en annan man, en fågelskådare från Frankrike, som jag också ska göra en specialare med nästa vecka. Han har pengar och båt, jag har resten. Får se vad det blir av det.
Igår kväll satt jag på en afrikansk bar och tog ett glas vin. Folk är så ofattbart vänliga och sätter sig alltid ner och pratar lugnt. I love it. Jag tackar gud för min Creole som sakta blomstrar, alla hjälper mig. Språk, vägen till fruktsamma kontakter. Nåja hör här nu: Efter någon timme undrade barägaren om jag var intresserad av att äta någonting. Naturligtvis, sa jag och han kom med följande förslag : prato de peixe, prato de galinha, prato de sancho. På svenska fisk, kyckling, apa. Så jag frågade då om han menar macaco. Ja visst sade han. Macaco betyder också apa. Det var lika självklart för honom som om det vore en hamburgare. Men jag fegade ur och frågade om vilken fisk det var, eftersom jag känner till den tropiska fisken sedan förr. Det var tainha, vilken är mkt god, så jag bad om det. Underbart gott. Men efter att ha sovit på saken ångrar jag att jag inte beställde prato de sancho, bara för veta, hur det smakar, och om det överhuvudtaget går att få ner. Nästa gång ska jag inte fega ur, jag lovar, välkommen då jag bjuder.
vi hörs Ulfo