INTET ÄR SOM VÄNTANS TIDER

Hej kära läsare, nog tycker jag att jag var ganska noggrann i morse, frågade till höger och vänster om avgångstid för canoa para Canhabaque. Jag vet att det normala är, att ta den stipulerade avgångstiden plus 2-3 timmar. Då brukar man komma i tid och dessutom inte behöva vänta mer än 2 timmar till, men det händer till och från att transportmedlet avgår före utsatt tid. ” vi kan väl sticka nu, vi har tillräckligt med folk redan”. Det var kanske det som hände i morse, när jag ännu satt och smaskade på min papaya och smuttade på mitt Nestle-kaffe.

Det vanligaste scenariot är emellertid att avgångstiden för en kanot ligger senare än vad som sägs, för att sedan sakta under dagen flyttas framåt av många olika skäl. Det är ju så mycket att fixa med. Inte sällan blir avgången flyttad till dagen därpå eller kanske löses upp i intet. Någon gång blir den naturligtvis av, men man kan aldrig vara helt säker på när.

Jag känner folk som suttit och väntat i flera veckor på en transportmöjlighet. Med ett oslagbart tålamod inväntar man avgången, lugnt konstaterande att idag  blev det inte, men kanske ikväll eller imorgon eller nästa vecka. Det är resultatet av en mkt informell västafrikansk infrastruktur parat med ett uthålligt temperament. Ingen blir arg, man bara ler, pratar, skrattar, lagar mat, utbyter tankar och har det trevligt i största allmänhet. Kanske något för SJ.

Intet är som väntans tider, åtminstone här i Guinea Bissau.

Vi hörs Ulfo

Det här inlägget postades i Guinea Bissau - Bijagos arkipelagen. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till INTET ÄR SOM VÄNTANS TIDER

  1. Amanda skriver:

    Känner igen detta från kontinentens Östra del. Det ger ett helt nytt perspektiv på tid. Härligt!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.