CIMG1692

Publicerat i Guinea Bissau - Bijagos arkipelagen | Lämna en kommentar

MAN TAR SIG EN RÅTTA

Inget är ljuvligare än att strosa omkring i den ljuva afrikanska natten på Caracol, en slags gata eller stig med en massa folk och allehanda kommers. ”Ulfo, coma”…Ulf hur är läget?. Man har ingen aning om vem som hälsar i det svaga månskenet, mörkerseendet är inte vad det varit heller. De svarta ansiktsdragen flyter ihop med den ännu svartare natten, även om en och annan röst avslöjar ägaren. Jag strosar med en vän, dvs går på afrikanskt maner genom att knappt lyfta fötterna, snarare vagga eller gunga fram, det skönt eller behagligt. Månen avslöjar groparna längs stigen och de flygande hundarna bildar väldiga skuggor i den varma sanden.

Vi tar oss en råtta, chigindurun och några koppar palma, färskt palmvin, här på Caracol, och allting sköljs sedan ner med en inhemsk bärs. Godnatt ”Amin na dita”, jag tar mig en tupplur snart.

Vi hörs Ulfo

 

Publicerat i Guinea Bissau - Bijagos arkipelagen | 1 kommentar

CIMG1730

Publicerat i Guinea Bissau - Bijagos arkipelagen | Lämna en kommentar

CHORA

Åter i Ban, en liten Bijagosby på ön Canhabaque. Allt är lugnt och fridfullt. Barnen håller mina händer och bjuder mig sina leenden. De vill att jag busar, vilket jag bjuder på, frikostigt. Dunket från mortlarna med ris och palmolja blandar sig med ljudet från grisar, höns och getter. Då plötsligt… En kvinnas gråt, en sorgesång, en Chora, en märklig ursprunglig sång, mytisk och starkt berörande, en hulkande sång. Andra tar vid, en äldre man har avlidit, alldeles nyss. Sången ekar i djungeln hela dagen lång. Framåt kvällen är allt lugnt på nytt, jag blir försedd med fisk och ris, månen tänder sitt ljus, cikador tar över. Allt är stilla, men mangoträden vibrerar av dessa cikador, då…då hörs den första trumman, och bryter tystnaden, lite trevande men ändå påtagligt, så allt fler, sången växer i styrka och natten fylls av detta naturfolks sånger och dans, sånger om kärlek och livet i övrigt. Jag njuter, somnar som alla andra till detta crescendo av trummor dans och sång. De flygande hundarna tjattrar i mangoträdet ovan min hydda, fjärran från Gotland, men så nära livet, ett naturfolk, en chora

Vi hörs Ulfo

Publicerat i Guinea Bissau - Bijagos arkipelagen | 3 kommentarer

CIMG1153

Publicerat i Guinea Bissau - Bijagos arkipelagen | Lämna en kommentar

ALLT OCH INGET SAMTIDIGT

Bijagosarkipelagen är en underbar vacker plats, som en sommarmorgon, men samtidigt totalt oförutsägbar, hand i hand. Allt och inget händer samtidigt, vilket gör tillvaron både oberäknelig och spännande. De mest märkliga ting sker och möten kan hända, plötsligt, som komna ur en blixt från en klar himmel . Allt och inget samtidigt, det är verkligen den bästa beskrivningen, and I just love it, en tillvaro så levande och behagligt lugn, samtidigt.  Det svarta afrika i ett nötskal, med sina öppna, vänliga och generösa människor, som bjuder på sig själva, på sin tillvaro, naket och oförvanskat. Något en gammal räv som jag har mycket att lära av, jag växer som människa, blir förhoppningsvis mer ödmjuk, generös och icke beräknande, blir av med lite av min europeiska egoism och ”överlägsenhet”. Detta är för mig, och kanske för dig någon gång, en utmärkt kurs i medmänsklighet. Och varje ny dag spelas så en nytt scenario upp, i möten, i upplevelser,  själen njuter och får ro. Ett sätt att leva i nuet njuta och bli liten aning bättre människa. So ”be my guest”

Vi hörs Ulfo

Publicerat i Guinea Bissau - Bijagos arkipelagen | 1 kommentar

CIMG1831

Publicerat i Guinea Bissau - Bijagos arkipelagen | Lämna en kommentar

CIMG1838

Publicerat i Guinea Bissau - Bijagos arkipelagen | Lämna en kommentar

PAPI E MAMI NA BIJOGO

1984  kom så mina föräldrar hit för att besöka mig och min verksamhet här i arkipelagen. Det blev deras livs resa. Redan första natten i Bissau skedde en jordbävning med epicentrum i gamla franska guinea, Guine Conacry. Den natten slog det i dörrarna, sängen studsade på golvet, väggen sprack och bjälklaget gungade, men mina uttröttade föräldrar sov som stockar.

Den 24 december, på natten, anlände vi till min hemö Bubaque, satte oss på den härliga verandan till mitt kubanska cementhus, huset som ännu står kvar, medan den ene efter den andre bijagoen, svartare än natten , dök upp med sina kalebasser, fyllda med nytappat palmvin, för att på detta sätt välkomna mina föräldrar, föräldrarna till Ulfo.

Senare undrade pappa om det fanns möjlighet att köpa lite rödvin att bjuda tillbaka med, så jag stolpade iväg till den sjabbiga affären, blev där införd bakvägen till ett jättelikt oljefat , fyllt med portugisiskt rödvin, fick så en 10-liters hink upp till randen fylld med den ädla  drycken . Med min skvimpande hink styrde jag i beckmörkret åter kosan till verandan och de förväntansfulla föräldrarna med nu med endast 9 liter kvar, eftersom den tionde litern vattnat den torra röda stigen, i den svarta natten. ” jodå jag fick tag i lite pappa , skål för julen, den tropiska julen”. Papi och Mami på Bubaque

Publicerat i Guinea Bissau - Bijagos arkipelagen | 1 kommentar

CIMG1208

Publicerat i Guinea Bissau - Bijagos arkipelagen | Lämna en kommentar